Boka gratis konsultation

1 min läsning

    ADHD hos barn är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som påverkar uppmärksamhet, aktivitetsnivå och impulskontroll. Symtomen förändras med åldern – från mycket höga aktivitetsnivåer hos små barn till svårigheter med planering och organisering hos större barn och tonåringar.

    ADHD hos barn

    ADHD hos barn är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF) som påverkar förmågan att reglera uppmärksamhet, aktivitetsnivå och impulser. Vanliga symtom är koncentrationssvårigheter, rastlöshet, impulsivitet och svårigheter att hantera känslor. Symtomen varierar från barn till barn och kan förändras med åldern. Behandlingen anpassas efter barnets behov och kan omfatta psykologisk behandling, föräldrastöd, anpassningar i skolan och ibland läkemedel.

    Medicinskt granskad av Leg. psykolog Sofia Hjerling

    Hur yttrar sig ADHD hos barn?

    ADHD hos barn yttrar sig genom svårigheter att hålla kvar uppmärksamheten, reglera aktivitetsnivån och hejda impulser. Det kan märkas på olika sätt beroende på barnets ålder och situation.

    Hemma kan påklädningen dra ut på tiden eftersom barnet fastnar i något annat. I förskolan kanske barnet ofta byter lek eller hamnar i konflikter. I skolan kan det vara svårt att sitta still, följa instruktioner och slutföra uppgifter.

    Omkring 7 % av alla barn och unga har ADHD (Thomas m.fl., 2015). ADHD kan dock yttra sig på olika sätt hos olika barn. Vissa är tydligt överaktiva, medan andra främst har svårt att koncentrera sig och lätt dagdrömmer.

    Den senare typen av svårigheter kallades tidigare ADD. Eftersom barnen inte alltid stör omgivningen kan deras svårigheter vara lättare att förbise.

    Symtom på ADHD hos barn i olika åldrar – checklista

    ADHD-symtom hos barn delas in i tre områden: ouppmärksamhet (svårt att fokusera, glömska), hyperaktivitet (rastlöshet) och impulsivitet (att agera utan att tänka efter).

    Tecknen på ADHD förändras med åldern, och därför är checklistan uppdelad per åldersgrupp.

    ADHD hos små barn (1–5 år)

    Tidiga tecken på ADHD hos små barn är framför allt en hög aktivitetsnivå och svårigheter att vänta.

    • Väldigt hög aktivitetsnivå: Barnet springer, klättrar och rör sig nästan hela tiden, även vid lugna stunder som högläsning. Aktiviteten är tydligt högre än hos jämnåriga.
    • Svårt att vänta: Barnet tar leksaker från andra och klarar inte att vänta på sin tur. Impulsen kommer före förmågan att stoppa den.
    • Kort uppmärksamhet i lek: Barnet lämnar leken efter någon minut och byter ständigt aktivitet.
    • Impulsivt risktagande: Barnet springer ut i gatan eller klättrar högt utan att se faran, vilket ger fler olyckor och skador.
    • Många konflikter: Bråk med syskon och kompisar är vanliga, eftersom barnet har svårt att hantera frustration.

    Tidiga tecken på ADHD hos en 2-åring eller 3-åring är svåra att skilja från normal utveckling, eftersom alla små barn är rörliga och impulsiva. Därför ställs diagnosen sällan före 4–6 års ålder.

    Hos ett barn på 4 eller 5 år blir skillnaden mot jämnåriga tydligare. Ett så kallat 6-årstrots är en tillfällig fas, medan ADHD-symtom har funnits länge och syns i flera miljöer. ADHD går inte att se hos en bebis.

    ADHD hos barn 6–9 år

    ADHD-symtom hos barn på 6 år och uppåt blir ofta tydligare när skolan börjar. Då ökar kraven på att sitta still och följa instruktioner.

    • Svårt att följa instruktioner: Barnet missar steg när läraren ger flera instruktioner i rad, eftersom uppmärksamheten glider iväg.
    • Lättdistraherad: Ljud, rörelser och kompisar drar uppmärksamheten från uppgiften.
    • Avbryter: Barnet pratar rakt ut på lektionen och svarar innan frågan är färdigställd.
    • Slutför inte uppgifter: Skolarbeten blir halvfärdiga eftersom barnet tappar tråden.
    • Tappar bort saker: Mössor, böcker och idrottskläder försvinner ofta.
    • Svårt att sitta still: Barnet vickar på stolen, reser sig och lämnar sin plats.

    ADHD hos barn och tonåringar 10–15 år

    Mellan 10 och 15 år skiftar ADHD ofta från synlig överaktivitet till svårigheter med planering och organisation.

    • Svårt med planering och tidsuppfattning: Läxor lämnas in sent och prov pluggas in kvällen innan, eftersom tiden är svår att överblicka.
    • Distraktion och hyperfokus: Tonåringen tappar fokus på lektionerna men kan sitta i timmar med ett spel eller ett intresse.
    • Impulsivitet i sociala sammanhang: Tonåringen säger saker utan att tänka efter, vilket skapar konflikter med kompisar.
    • Inre rastlöshet: Hyperaktiviteten blir mindre synlig och känns i stället som en oro i kroppen.

    ADHD hos tonåringar 16–18 år

    Hos tonåringar mellan 16 och 18 år blir svårigheter tydligare, eftersom kraven på självständighet ökar.

    • Svårt med planering: Gymnasiet kräver att tonåringen själv håller ordning på deadlines, studier och fritid. Utan vuxna som påminner hopar sig uppgifterna snabbt.
    • Svårt med tidshantering: Tonåringen kommer ofta för sent och underskattar hur lång tid saker tar, vilket leder till stress inför inlämningar.
    • Svårt med känsloreglering: Känsloreglering betyder förmågan att hantera starka känslor. Svårigheter med känsloreglering ger snabba humörsvängningar och kraftiga reaktioner på motgångar.
    • Minskad hyperaktivitet: Hyperaktiviteten minskar ofta med åldern. Många har ändå kvar svårigheter med uppmärksamhet och organisation som vuxna.

    Vad beror ADHD hos barn på?

    ADHD beror till stor del på genetiska faktorer. Tvillingstudier visar att ärftligheten i genomsnitt uppskattas till 74 % (Faraone & Larsson, 2019). Det innebär att genetiska anlag spelar en stor roll, och det är därför vanligt att även en förälder eller ett syskon har ADHD.

    Även faktorer under graviditeten och förlossningen kan ha betydelse. Risken för ADHD är exempelvis högre hos barn som föds för tidigt eller vars mamma har druckit alkohol under graviditeten.

    Uppfostran, socker eller skärmtid orsakar inte ADHD hos barn. Men barnets miljö påverkar hur mycket svårigheterna märks, och därför blir ADHD ofta tydligare när kraven ökar i skolan.

    Raseriutbrott hos barn med ADHD

    Raseriutbrott är vanliga hos barn med ADHD, eftersom funktionsnedsättningen påverkar förmågan att reglera känslor. Mellan 25 och 45 % av barn med ADHD har tydliga svårigheter med känsloreglering (Shaw m.fl., 2014).

    Impulsiviteten gör att ilskan kommer ut innan barnet hunnit stoppa den. Och låg frustrationstolerans gör att små motgångar känns stora, särskilt när barnet är trött.

    Vanliga utlösare är situationer där barnet behöver avbryta något det tycker om, hantera svåra krav eller skynda sig. Det kan till exempel handla om att stänga av spelet, komma iväg på morgonen eller varva ner på kvällen.

    Så kan du förebygga och lugna ett utbrott:

    • Behåll lugnet: Prata lågt och använd få ord. En höjd röst trappar oftast upp konflikten, eftersom barnet speglar din nivå.
    • Sänk kraven i stunden: Skjut upp diskussionen om regler tills barnet är lugnt. Ett barn mitt i ett utbrott kan inte ta in instruktioner.
    • Erbjud en lugn plats eller rörelse: Ett eget hörn eller en promenad hjälper kroppen att varva ner.
    • Prata efteråt: När barnet är lugnt kan ni gå igenom vad som hände och vad som hjälper nästa gång.

    Att hålla fast ett barn med ADHD är inte en rekommenderad metod för att hantera utbrott. Om utbrotten återkommer ofta, blir aggressiva eller innebär en risk för barnet eller andra kan det vara bra att söka stöd hos vården.

    Skillnaden på ADHD hos flickor och pojkar

    ADHD hos flickor och pojkar visar sig ofta på olika sätt. Hos flickor märks ouppmärksamhet oftare än hyperaktivitet, och svårigheterna kan vara mer inåtvända.

    När ouppmärksamheten dominerar och hyperaktiviteten saknas kallas det ofta ADD, och ADD hos flickor och tjejer är därför särskilt lätt att missa.

    En flicka med ADHD kan till exempel sitta tyst och dagdrömma på lektionen, glömma läxor eller känna sig stressad, utan att omgivningen märker hur mycket hon kämpar.

    Många flickor kompenserar genom att anstränga sig extra, vilket kan göra symtomen svårare att upptäcka (Young m.fl., 2020). Den här maskeringen tar energi och kan leda till ångest eller nedstämdhet.

    Hos pojkar märks symtomen oftare utåt, till exempel genom att de har svårt att sitta still eller ofta avbryter andra. Därför kan svårigheterna bli tydligare för vuxna. Följden är att flickor ofta får diagnos senare än pojkar.

    Därför är det viktigt att vara uppmärksam på att ADHD kan visa sig på olika sätt hos flickor och pojkar, så att barn får rätt stöd och diagnos så tidigt som möjligt.

    ADHD-test för barn

    Det finns flera ADHD-test för barn online som kan ge en fingervisning om huruvida barnets svårigheter liknar ADHD. Testerna bygger ofta på frågor om barnets uppmärksamhet, aktivitetsnivå och impulskontroll.

    De kan däremot inte ställa en diagnos, eftersom exempelvis ångest, sömnbrist och inlärningssvårigheter kan ge liknande symtom.

    Socialstyrelsen avråder också från att ställa diagnos utifrån enbart datoriserade uppmärksamhetstester (Socialstyrelsen, 2024). För att få en ADHD-diagnos krävs en utredning som görs av specialistläkare och psykolog.

    ADHD-utredning för barn

    En ADHD-utredning för barn är en bedömning där läkare och psykolog undersöker om barnets svårigheter beror på ADHD eller något annat. Du kan vända dig till BVC, elevhälsan, vårdcentralen, BUP (barn- och ungdomspsykiatrin) eller en privat vårdgivare.

    En utredning går oftast till så här:

    • Inledande bedömningssamtal om barnets svårigheter och vilket stöd som har prövats.
    • Samtal med föräldrar och barn om utveckling, vardag och mående.
    • Information från förskola eller skola, ofta via frågeformulär till pedagogerna.
    • Skattningsskalor, det vill säga standardiserade formulär som mäter hur ofta symtomen förekommer.
    • Psykologiska tester av till exempel begåvning, minne och uppmärksamhet.
    • Läkarbedömning med kroppslig undersökning.
    • Skriftligt utlåtande och återgivning, där ni får veta resultatet och förslag på stöd.

    För diagnosen ADHD krävs att symtomen fanns före 12 års ålder, har pågått i minst sex månader och syns i minst två miljöer (American Psychiatric Association, 2013).

    En utredning kan göras från förskoleåldern, men diagnosen ställs sällan före 4–6 år.

    Behandling av ADHD hos barn

    Behandling av ADHD hos barn anpassas efter barnets behov och kombinerar ofta psykologisk behandling, föräldrastöd och anpassningar i skolan. Läkemedel kan också vara aktuellt.

    Psykologisk behandling och föräldrastöd

    KBT (kognitiv beteendeterapi) kan hjälpa barn och ungdomar med ADHD att hantera känslor, impulser och utmaningar i vardagen (Socialstyrelsen, 2024). Behandlingen kan även vara till hjälp vid andra tillstånd som ibland förekommer samtidigt med ADHD, till exempel ångest och depression.

    En viktig del av stödet är psykoedukation, vilket innebär att barnet och familjen får kunskap om ADHD och hur svårigheterna kan hanteras.

    När barnet förstår hur ADHD påverkar vardagen kan det bli lättare att se utmaningarna som något att få stöd med och hitta strategier för, snarare än som ett personligt misslyckande.

    Föräldrastödsprogram kan också vara till hjälp. De ger föräldrar konkreta strategier för att minska konflikter och göra vardagen mer förutsägbar. Två vanliga program i Sverige är Komet och COPE, som ofta ges i grupp.

    Föräldrarna får bland annat träna på att ge tydliga instruktioner, uppmärksamma positivt beteende och förebygga konflikter i stället för att reagera först när de uppstår.

    ADHD-medicin för barn

    ADHD-medicin minskar symtomen men botar inte ADHD. Läkemedel blir vanligtvis aktuellt från 6 års ålder, när stöd och anpassningar inte räcker.

    ADHD-läkemedel för barn delas in i två grupper:

    • Centralstimulerande läkemedel: Metylfenidat är förstahandsval för barn och ungdomar, eftersom stödet för effekt och tolerans är starkast (Cortese m.fl., 2018). Lisdexamfetamin är ett alternativ om metylfenidat inte fungerar.
    • Icke-centralstimulerande läkemedel: Atomoxetin och guanfacin används när centralstimulerande läkemedel inte ger effekt eller ger för mycket biverkningar

    Vanliga biverkningar av ADHD-medicin hos barn är minskad aptit, sömnsvårigheter, huvudvärk och magont. Läkaren följer därför regelbundet upp vikt, längd, blodtryck och puls.

    ADHD-läkemedel bör alltid kombineras med andra insatser och följas upp regelbundet (Socialstyrelsen, 2024).

    Kosttillskott

    Forskning visar att omega-3-tillskott kan ge en liten förbättring av ADHD-symtom hos barn, men effekten är betydligt mindre än den som ses vid läkemedelsbehandling (Bloch & Qawasmi, 2011).

    För magnesium och vitaminer är forskningsstödet begränsat. Kosttillskott ersätter inte behandling, och därför bör du rådgöra med läkare innan barnet börjar ta dem.

    Regelbundna måltider är viktiga, särskilt om medicinen minskar aptiten under dagen.

    Tips för föräldrar till barn med ADHD

    Att vara förälder till ett barn med ADHD kräver mycket tålamod och planering. Små förändringar i hur du bemöter barnet och organiserar vardagen kan göra stor skillnad för både barnet och dig.

    1. Ge tydliga och korta instruktioner

    Ge en instruktion i taget, konkret och i lugn ton. ”Ta på dig skorna” fungerar bättre än ”gör dig klar nu”. Gå nära barnet och få ögonkontakt först. Låt gärna barnet upprepa instruktionen, så vet du att det har nått fram.

    2. Skapa rutiner och använd visuellt stöd

    Förutsägbara rutiner för måltider, lek och läggning minskar antalet beslut och överraskningar under dagen. Ett schema för barn med ADHD kan vara ett bildschema på kylskåpet som visar dagens steg.

    Förbered barnet inför övergångar, till exempel med ”om fem minuter stänger vi av surfplattan”.

    3. Beröm och använd belöningssystem

    Uppmärksamma det som fungerar direkt och ofta, eftersom barn med ADHD svarar bättre på omedelbar återkoppling. Ett belöningssystem för barn med ADHD kan vara stjärnor på en tavla som växlas in mot en aktivitet.

    Anpassa systemet efter barnets ålder och ställ realistiska krav, så att barnet lyckas.

    4. Planera in rörelse, återhämtning och sömn

    Fysisk aktivitet och vila hjälper både barnet och dig att orka. Sömnproblem är vanliga hos barn med ADHD, och tröttheten förstärker symtomen dagen efter. En lugn kväll, mindre skärmtid före läggning och fasta sovtider hjälper många barn.

    Om det inte räcker kan läkare förskriva melatonin, som är godkänt för svåra sömnstörningar hos barn med ADHD. Ett tyngdtäcke kan också hjälpa vissa barn att varva ner.

    5. Använd hjälpmedel i vardagen

    En timer kan hjälpa barnet att få en tydligare bild av hur lång tid en uppgift tar. Hörselskydd eller öronproppar kan stänga ute störande ljud, och en stressboll kan ge händerna något att göra när det är svårt att sitta still.

    6. Förklara ADHD för barnet

    Förklara ADHD med enkla ord som barnet förstår. Du kan till exempel beskriva hjärnan som en motor som går snabbt och behöver träna på bromsarna. Böcker och filmer om ADHD för barn kan också göra det lättare att prata om diagnosen.

    Barn med ADHD i skolan

    Barn med ADHD i skolan har ofta svårt med långa arbetspass, muntliga instruktioner och stökiga miljöer. Följande anpassningar brukar hjälpa:

    • Korta arbetspass: Uppgiften delas i mindre delar med pauser emellan, så att barnet orkar hålla fokus.
    • Tydliga instruktioner: Läraren ger instruktioner både muntligt och skriftligt, så att barnet kan gå tillbaka till dem.
    • Lugn arbetsplats: En plats längre från dörr och fönster kan minska distraktioner.
    • Förberedelse inför förändringar: Barnet får veta i förväg om vikarier, utflykter och schemaändringar.

    Rätt till stöd i skolan

    Rektorn ansvarar för att elever får det stöd de behöver i skolan. Enligt skollagen ska elever få extra anpassningar när det finns risk att de inte når kunskapskraven.

    Det kan handla om mindre insatser inom den ordinarie undervisningen, som tydligare instruktioner, bildschema eller hörselkåpor. Extra anpassningar kräver inget formellt beslut.

    Om anpassningarna inte räcker, eller om det finns särskilda skäl att tro att de inte är tillräckliga, ska rektorn se till att elevens behov av särskilt stöd utreds skyndsamt.

    Om eleven behöver särskilt stöd ska det dokumenteras i ett åtgärdsprogram. Det kan exempelvis handla om undervisning i en mindre grupp. Eleven och vårdnadshavarna ska få möjlighet att delta när åtgärdsprogrammet tas fram (skollagen, 3 kap. 5, 7 och 9 §§).

    Ångest hos barn med ADHD

    Ångest är vanligt hos barn med ADHD. Upprepade motgångar i skolan, konflikter och kritik från vuxna kan ge en känsla av att inte räcka till, som kan växa till oro.

    Ångest kan visa sig som ständig oro, magont på morgonen, att barnet undviker skolan, sömnsvårigheter eller ökad irritabilitet. Eftersom ångest också kan göra det svårt att koncentrera sig kan symtomen förväxlas med ADHD eller förstärka barnets befintliga svårigheter.

    Depression kan också förekomma samtidigt med ADHD, och långvarig oro eller nedstämdhet är därför viktigt att ta på allvar.

    Förutsägbarhet kan minska oron, eftersom ett barn som vet vad som ska hända har mindre att vara rädd för. Förbered barnet inför nya situationer och bekräfta känslorna, till exempel genom att säga: ”Jag förstår att det känns läskigt.”

    KBT är en effektiv behandling vid ångest hos barn. Om oron under flera veckor gör att barnet undviker skolan eller kompisar är det bra att kontakta vården för stöd.

    ADHD och autism hos barn

    Många barn med ADHD har andra svårigheter samtidigt, och autism är en av de vanligaste kombinationerna. När en person har både autism och ADHD används ibland begreppet AuDHD.

    Ett barn med ADHD och autism kan vara impulsivt och lättdistraherat men samtidigt ha svårt med socialt samspel, förändringar och sinnesintryck. Kombinationen gör vardagen tyngre, eftersom barnet behöver både variation för att hålla fokus och förutsägbarhet för att känna sig tryggt.

    Språkstörning, dyslexi och trotssyndrom kan också förekomma tillsammans med ADHD. Därför är det viktigt att en utredning ser till barnets hela situation, så att stödet möter alla barnets behov och inte bara ADHD-symtomen.

    Stöd för föräldrar till barn med ADHD

    Många föräldrar till barn med ADHD känner sig utmattade eller utbrända, eftersom vardagen kräver ständig planering och konflikthantering. Avlastning behövs därför, och stöd finns på flera håll:

    • Föräldrastödsprogram: BUP, habiliteringen och kommunen erbjuder program som Komet och COPE.
    • Anhörigstöd via kommunen: Kommunen ska erbjuda stöd till anhöriga som vårdar en närstående, till exempel samtal och föräldragrupper.
    • SIP: En samordnad individuell plan där region och kommun planerar barnets stöd tillsammans, så att du slipper samordna allt själv.
    • Patientföreningar: Riksförbundet Attention ordnar föreläsningar, samtalsgrupper och kontakt med andra föräldrar i samma situation.

    Ekonomiskt stöd

    Det finns ekonomiskt stöd att söka om ditt barn har ADHD och behöver extra stöd i vardagen.

    • Omvårdnadsbidrag är ett stöd från Försäkringskassan till föräldrar vars barn behöver mer omvårdnad och tillsyn än andra barn i samma ålder. Behovet ska finnas i minst sex månader. Bidraget kan betalas ut till och med juni det år barnet fyller 19. Det är barnets behov av omvårdnad och tillsyn som bedöms, inte diagnosen i sig.
    • Merkostnadsersättning kan bli aktuell om barnets funktionsnedsättning leder till extra kostnader, till exempel för läkemedel som inte ingår i högkostnadsskyddet.
    • En barnförsäkring kan också ge ersättning vid ADHD, beroende på försäkringens villkor.

    Kontakta Försäkringskassan för att ta reda på vilket ekonomiskt stöd du kan ha rätt till och hur du ansöker.

    Få hjälp vid misstanke om ADHD hos barn

    Kindly Care erbjuder privata ADHD-utredningar för barn och ungdomar där det finns misstanke om ADHD. Utredningen kan ofta påbörjas inom fyra veckor och inkluderar ett besök i Köpenhamn. Vi hjälper även till med frågor om ansökan om ersättning från Försäkringskassan.

    Misstänker du att ditt barn har ADHD? Boka en kostnadsfri konsultation med Kindly Care och få möjlighet att ställa frågor och prata om nästa steg.

    Gratis konsultation

    1. American Psychiatric Association. (2013). Diagnostic and statistical manual of mental disorders (5th ed.). American Psychiatric Publishing.
    2. Bloch, M. H., & Qawasmi, A. (2011). Omega-3 fatty acid supplementation for the treatment of children with attention-deficit/hyperactivity disorder symptomatology: Systematic review and meta-analysis. Journal of the American Academy of Child and Adolescent Psychiatry, 50(10), 991–1000. https://doi.org/10.1016/j.jaac.2011.06.008
    3. Cortese, S., Adamo, N., Del Giovane, C., Mohr-Jensen, C., Hayes, A. J., Carucci, S., Atkinson, L. Z., Tessari, L., Banaschewski, T., Coghill, D., Hollis, C., Simonoff, E., Zuddas, A., Barbui, C., Purgato, M., Steinhausen, H.-C., Shokraneh, F., Xia, J., & Cipriani, A. (2018). Comparative efficacy and tolerability of medications for attention-deficit hyperactivity disorder in children, adolescents, and adults: A systematic review and network meta-analysis. The Lancet Psychiatry, 5(9), 727–738. https://doi.org/10.1016/S2215-0366(18)30269-4
    4. Faraone, S. V., & Larsson, H. (2019). Genetics of attention deficit hyperactivity disorder. Molecular Psychiatry, 24(4), 562–575. https://doi.org/10.1038/s41380-018-0070-0
    5. Hours, C., Recasens, C., & Baleyte, J.-M. (2022). ASD and ADHD comorbidity: What are we talking about? Frontiers in Psychiatry, 13, 837424. https://doi.org/10.3389/fpsyt.2022.837424
    6. Shaw, P., Stringaris, A., Nigg, J., & Leibenluft, E. (2014). Emotion dysregulation in attention deficit hyperactivity disorder. American Journal of Psychiatry, 171(3), 276–293. https://doi.org/10.1176/appi.ajp.2013.13070966
    7. Socialstyrelsen. (2024). Nationella riktlinjer för vård och stöd vid adhd och autism: Prioriteringsstöd till beslutsfattare och chefer (Artikelnummer 2024-3-8958). https://www.socialstyrelsen.se/contentassets/9477556cf0ce4c9e9ee8310a5f52b642/2024-3-8958.pdf
    8. Thomas, R., Sanders, S., Doust, J., Beller, E., & Glasziou, P. (2015). Prevalence of attention-deficit/hyperactivity disorder: A systematic review and meta-analysis. Pediatrics, 135(4), e994–e1001. https://doi.org/10.1542/peds.2014-3482
    9. Young, S., Adamo, N., Ásgeirsdóttir, B. B., Branney, P., Beckett, M., Colley, W., Cubbin, S., Deeley, Q., Farrag, E., Gudjonsson, G., Hill, P., Hollingdale, J., Kilic, O., Lloyd, T., Mason, P., Paliokosta, E., Perecherla, S., Sedgwick, J., Skirrow, C., … Woodhouse, E. (2020). Females with ADHD: An expert consensus statement taking a lifespan approach providing guidance for the identification and treatment of attention-deficit/hyperactivity disorder in girls and women. BMC Psychiatry, 20, 404. https://doi.org/10.1186/s12888-020-02707-9